det var en vacker tanke

likt en helig sanning
lämnades den åt sig själv

den om det goda
som kommer
med varje nyfött barn

ett nytt liv
oförstört av världens ondska

hoppets yttersta legitimitet

men;

det fanns något
av obestämbara ting hos barnet

det främmande draget i blicken ibland;
en kall frånvaro kunde dra förbi;
ett plötsligt oförklarligt utbrott;

en medfödd impuls av
dunkla och ofärdiga sammanhang 
som ville komma in i det nya

och smärtan att vara 
en [oönskad] kil
i den vackra tanken

vilken aldrig borde ha lämnats åt sig själv

[de vuxna fortsatte sin vana trogen
att smyga förbi de stängda dörrarna]