Tänker lite som så
nu som då
att när du ringer
för att berätta för mig
hur djävla trasig du är
och hur förbannat orättvist
katastrofalt livet är mot dig ...

Då lyssnar jag 
och låter synnerligen
medkännande och förstående
intill det att jag så där 
avslutande alldeles i förbigående
säger till dig ...

- Ja, jag förstår
Det är ju innerligt tråkigt
att du ska behöva ha det så
och må så där risigt som du nu mår ...

... Du kan väl höra av dig till mig
igen, min fina vän
när du känner att livet återvänt
och du mår lite bättre igen ...