... och jag ej heller dig ...

Våra vägar korsar varann
och när vi utbyter
tankar och funderingar
gör vi alla sedvanliga sonderingar ...

Sonderingar
vilka syftar till
att antingen
bekräfta eller dementera
de fördomar
och
andra former av
förutfattade meningar
vi redan hade innan
eller fick
när vi först mötte varandra ...

Stilla tyst inom
när vi en försiktig förhoppning om
att den andre
ska visa sig vara 
någon vi vågar känna tillit för ...

Någon som
kanske blir en vän
som varar något längre
än blott
under den aktuella inloggningen ...

Någon som
vi vågar tillåta oss känna
att vi kan tycka om
som vän,
en blivande god bekant
eller blott bara 
som en vänlig medmänniska ...

En medmänniska
vi någon gång
i framtiden
kanske kan komma
att möta i verkliga livet ...

... och som 
bekräftar vår intuition
om vem den är
bortom orden
vi utbyter med varann ...

- Att den är mer
än den virtuella 
identitet
vi i denna 
RAM-minne-baserade
befintliga rumstid fann ...

- En verklig medmänniska
vars identitet är en realitet
som visar sig vara sann ...

- Och ej blott bara 
när man väl på riktigt ses
visar sig vara
en digitalt elektronisk illusion
vilken vi inom oss mentalt
föreställt oss vara en äkta person ...

... Ännu en 
icke önskvärd situation  ...

En situation
som får oss att 
såväl
bibehålla befintliga
som
utveckla nya fördomar ...

... intill dess vi en dag
finner att vi själva
kommit att byta ut
den socialt välkomnande position
vilken vi så länge lyckats
bibehålla att vi förknippar den
med rådande aktuell situation
som vore den en del av vårt jag ...

Byta ut den
mot den dystopiskt
självbekräftande position
där vi till slut
glömmer bort
det faktum att
det är vi själva som
utifrån våra förväntningar
avgör såväl 
utvecklingen i
som
resultatet av
den situation
där vi varandra 
första gången
verkligen möter ...

Och att det 
är helt och hållet
upp till oss själva
huruvida
vi väljer att välkomna
eller 
den andre bort ifrån
och ut ur vår
egen verklighet stöter ...

Men allt det här
och allt annat 
som hör därtill
beror helt och hållet på
hur vi varandras förväntningar
bygger upp och utvecklar med tiden ...

... och hur vi väljer vår samtalston
redan från början i vår
löpande digitala kommunikation ...

Mitt koncept är 
och har så alltid varit
sådant att ...

... jag inte försöker vara
någon annan än den jag är
och klargöra varför jag ej
någonsin vill eller kommer att
ha något som helst slag
av intimare relation
med någon som ännu blott bara är
en defakto chimär virtuell person ...

Därför tillåter jag mig ej
att ha några som helst 
andra förväntningar
om och när jag 
väl kommer till den situation
där jag i verkligheten får möta dig ...

... än att du är en person
som jag tycker om att
utbyta tankar och funderingar med
och det lägger god grund för
att det ska bli ett trevligt möte
vilket inte behöver
föra med sig
onödiga besvikelser i sitt sköte ...

Tyvärr vet jag mycket väl
att det ej alltid blir just så ...

- Men om vi försöker 
lite tänka så
och har ambitionen
till att det så ska kunna bli ...

... så kanske vi 
slipper få uppleva 
besvikelsen av 
att tvingas se 
en potentiellt lyckad
början på en blivande
framtida givande
vänskapsrelation ...

... glida oss förbi
ut ur vårt liv ...