... summeras vecka
för vecka 
till månader
vilka tillsammans
blir till år ...

Vet så innerligt väl
vad det är jag behöver
och vad det är
som jag önskar få ...

Nu som då ...

... vet jag inom hela mig
utan någon tveksamhet
vad det är jag väntar på ...

En känsla
jag känt
mer än en gång förut

En känsla
vilken återtänt
den livsgnista
vars låga 
några gånger
redan länge sedan
till synes tagit slut ...

En känsla
som fyller 
varje litet
skrymsle och vrå
inom hela mig
med en glädje
som synes vara
den där underbara
evigt närvarande
oförstörbara ...

Den känsla
den dig 
som är ämnad för mig
är den enda som 
kan få mig att känna ...

Den dig 
som är den 
jag är ämnad
för intill
det livet runnit ut ...

Något 
jag några gånger nu
fått uppleva 
under de år som gått ...

Hur jag lyckats överleva
din bortgång
mer än en gång
har jag ännu ej
lyckats förmå
mig själv till att förstå ...

Men någonstans
på vägen 
vidare i livet
utan dig 
nära tätt intill mig ...

... har en ny
dig som är ämnad för mig
från absolut ingenstans
på något outgrundligt 
sätt och vis 
återuppstått ...

Som om 
det vore givet
av själva livet
att det varit menat
om än stundom försenat
att det finns en dig
som är ämnad för mig
liksom det så ock
för dig finns en mig
som är ämnad för dig ...

... även efter det
att den dig 
som funnits med mig
tvingats lämna mig kvar
kvar i livet
förutan vare sig
förklaring eller andra svar ...

och att det samma 
gäller för den mig
som på motsvarande sätt
tvingats lämna dig ... 

- Det är i och för sig
kloka tankar och visa ord
om sakernas tillstånd
och livets obeständighet ...

... men ingen tröst
eller hjälp och stöd
i väntan på
att den dig
som för mig är ämnad
än en gång
ur absolut ingenting
en dag ska komma
att inför mig återuppstå ...

Just nu 
behöver jag dig
mer än någonsin förut ...

... ty livsgnistan
pyr just nu
på resterna av 
de minnen jag har kvar
av känslan
som jag bara kan känna
i närvaron av den dig
som en gång var den du
som var ämnad för mig
innan ditt liv tog slut ...

Vet dock någonstans
inom mig
att jag åter en dag
kommer att få möta
den dig som
nu är ämnad för mig ...

... och  att 
du då kommer att återtända
livsgnistan 
även om den till synes 
helt slocknat ut inom mig ... 


... så att jag 
så ock kan få 
tända på
den livsgnista
inom dig
som brinner 
blott bara 
när du känner
närvaron av mig
nära tätt intill dig ...

Men du får 
nog lov att komma snart
tror liksom det är fler än mig
som skulle tycka 
att det vore underbart ...

... om än deras skäl
är av en helt annan art ...

Söker affirmation
för att min innerligaste önskan
ska uppfyllas och bli till verklighet ...

- Finns dock en del
som börjar tycka 
mitt envisa upprepande
affirmations-verksamhet
närmar sig gränsen
för vad som borde
få vara tillåten tjatighet ...

Men den dig
som är ämnad för mig
är ingen tillfällighet
utan menad att finnas 
tillsammans med mig
bortom varje evighet
i all oändlighet ...

Det i sig
gör att jag ej
bryr mig så mycket om
huruvida mina återkommande
affirmationer
betraktas som tjatighet ...

Ty det vad
skulle kunna vara
mer angeläget
än denna  min önskans
så innerliga väsentlighet?