Dag hade undrat
över abrupta slutet -
hel vinter gått
i åminnelse av oro;
över varför, hur
mådde den som var sjuk;
trots att han ej lärt
känna personen så väl,
var intrycken
starka, - korta mötets minne
så levande,
gnagande orosvirrvarr
överlevt vintern
i sinnet: hur mådde hon..
allt som kunde bli
som ej var, inte funnits;
ord som man inte
kunde ge som tröst och stöd
som han var van vid;
känslan av saknad efter
så kort bekantskap
vågade han knappt tänka på;
men den lät sig ej glömmas!


***********************

" Dags andra chans "

Dags mobil ringde...
" Har du lust till promenad? "
...Nu?...fick Dag ur sig...
" Ja, nu - solen skiner ju! "
överväldigad,
förvånad - men mest glad:
han hade blivit
utvald en andra gång...
han skulle snart få svar,
kunna sluta oroas;
visa han var fin och go'