vi stressar och springer igenom livet utan
att se det rätta värdet på dom vi har nära

det är när ensamheten skriker i hjärtat
bryter tystnaden man minns sina vänner

stannar upp i skam och återvänder med
förlåtelse och nåd i blicken men i många

fall innan ödmjukheten har sjunkit in
eller att man tillåter den så kan stolthet

driva en till gränsen av idioti av smärta
när stora stycken av känslor lossnar och

gör själen frusen och blek varför vägrar
man kärlek och en hjälpande hand för

att värma ett fruset hjärta varför ?