Ingen ser vårt skal

ingen hör vår röst

Vi har inget val

 som ger oss tröst

Ingen vill oss väl

ingen vill ge ett skäl

Vi möter bara gräl

i våra underställ

Ingen vill synas

bredvid oss

När morden förfinas

av vår svenske boss

Folket skräms

i tron

Om att deras namn kanske nämns

i vår dödspatron

Så alla skor sig

alla stjäl

Allt de ser på vår stig

från vår fattiga själ

Kvar blir ingenting

av vår demokratiska fattigdom

När vi ofrivilligt tvingas ge allting

till deras kapitalistiska rikedom

De kallar oss för tjuvar

parasiter och fuskare

Trots att vi på ingenting ruvar

blir våra medmänniskor tystare

De ser och förstår

men sig inte förmår

Att hjälpa oss till livets påtår

i rädsla för att smittas av vårt sår

Men om vår chefs ord vore sanna

varför är endast hemlösa våra grannar

Varför är våra kläder inte granna

titta i taxeringskalendern på dem som oss förbannar

De jämför unga med gamla

sjuka med friska

Förstår ni inte hur de vill ”gambla”

och se sina förmögenheter ökande tillfriskna

Bort med alla utbrända

så fort det någonsin går

Vänd låglönearbetare mot varandra

så att medelklassen där snart ingår

Sen har de rika vunnit kriget

med munläder så smort

Lyckats lura småfolket att med röstsedlar strida

och förgöra varandra i kulsprutans egoistiska lort

På toppen vajar en svensk flagga

trasigare än någonsin

Bevakad av en djävulsk skugga

blodigare än andra världskrigets medicin

Där vackra Sverige föddes

när en värld stod i brand

Men dog iskallt när framgångarna sönder nöttes

i habegärets falska demokratiska egoistiska namn