Jag visslar, tyst och förstulet
I ensamhetens dystra sken

Ty den som skrubbar hårdast
Kan någon gång bli ren

Smutsig står jag dyr still
Inför orden, de stora
likväl de vi kallar små

Jag lär dem den där gången
Vi en gång ett, blev delat två

Jag stämmer upp i sången
Den nakna, meningslösa ...
Vindens melodi

Och allt i ett hjärtas ånger
Vill ynkligt förmedla
Tidarnes vågskål
Nu blott en vissling
Mest på skoj