om jag inte visste bättre
skulle jag tro att du var Gud

din kraft över mig är
en aldrig sinande källa
som du avverkar
bit för bit

ser dig genom hålet i molntäcket
du speglar dig i Genesarets sjö
fixar till frisyren och skynket
som döljer det lilla du har

du närmar dig mig
från flera olika håll

ser din treudd
som du försöker gömma bakom ryggen

jag lägger mig ner på marken

får för mig att man kan
gömma sig inuti sig själv

inser i sista stund att det inte går

ser dig höja treudden

illviljan vill spetsa mig, du
men jag vet bättre nu

drar loss ditt skynke
pekar och skrattar
skrattar och pekar

i din skamsna förvåning
tappar du ditt vackra ansikte

jag tar tillfället i akt
och dränker dig i Döda Havet


det vilar en förbannelse över oss både