Då
Som en kameleont anpassade jag min färg dit jag kom
För att överleva gjorde jag mig osynlig och blek
för att inte störa fann jag mig en bekväm tillvaro i tapeten

Fanns ingen plats för mig!
Utrymmet var fullt av andras smärta och vånda
Inte kunde jag börja synas - visa att jag fanns på riktigt!

Nu
Mina egna färger spränger under ytan
Ibland sipprar de fram som längtansfulla tårar
väter min kind - får mig att längta
Vem var jag ämnad att vara - att bli?

Kameleonten i mig vet
men vågar inte kliva ur tapeten

Inte idag