när man har älskat och haft allt med den
man älskade så är det en stark känsla

men varför sinar det ut sussigt med tiden
för känslor finns ingen tids begrepp

hur kan något så starkt inom en bara
försvinna ju mer man vill ha ut av det

en livs katastrof och en tragedi med mene
för livet vardagens natur blir aldrig sej lik

för kontrasten mellan sorgen och lyckan
blir otroligt djup smärtan är obeskrivlig

rädslan växer sej större med tiden för att
det ska upprepas smärtan är stark i minnet

men saknaden av njutning och glädje driver
att bli sett berörd älskad igen det är äventyret

från den gråa vardag tårar av den man förlorade
det ska inte hända igen då man har begrundat och

analyserat förhållandets misstag av vem som
gjorde rätt och vem som gjorde fel men efter som

alla lever i sin egen verklighet med sina egna värderingar
begrundat efter kunskap man har hämtat efter sin väg

så finns inga rätt eller fel på ett par som lever till samman
man kan inte skylla något på den andra inom rimliga gränser

för ett problem har ingen skull i ett par endast hur man ska
lösa det till samman för att underlätta vägen in i framtiden till

samman för om man inte löser problemen till samman då blir
det många enskillda problem och mindre tid med varandra

så därför blir man så lessen frustrerad ensam när ett förhållande
brister och man får leva med en känsla att vara övergiven att aldrig

räcka till och man har massa dumma fula ord om sin partner som
man inte bör nämna då dom uttalas i vrede och sorg

skälvbevarelsebedriften för sin talan i från ett blödande hjärta en
men när förnuftet fångar verkligheten vreden lägger sej och allt

blir tyst då talar samvetet från tystnad och förstärks med saknad
då beträder verkligheten fram och man brister ut i gråt hysteriskt

i natten ensam platsen i sängen bredvid är tom tyst ingen snarkning
ingen att prata med den som finns i tanken är nu en illusion ingen

att smeka eller dra minna fingrar igenom hennes hår ingen att krama
lägga benet på och hålla om inget väldoftande hår att lukta på

inget söt lene när hon drömmer gott allt jag älskade är nu borta
smärtan mentalt är nästan fysiskt hur gick det till hur kunde jag

tappa allt jag älskade jag såg inte värdet för det tunnade ut med tiden
men nu när jag ligger här ensam i mörkret så känner jag förlusten

och den är obeskrivlig hur kunde det hända igen och igen och igen
vad är det för fel på mej ? jag tror det är bristen på kärlekens

bekräftelse och närheten att mina val blir för impulsiva av en partner
även fast minna varnings klockor ringer som en telefon växel i

mina öron så fortsätter jag vänner bekanta släkten ger kloka ord
jag lyssnar men jag hör dom inte för jag är upptagen av att vara

nykär förälskad och lycklig dopamin endorfiner exploderar i mitt
bröst och gör minna känslor levande efter en lång förträngd sömn

dom var gråa kalla och orörliga nu är dom som färglada fjärdilar
målade av regnbågen glödande flyger dom runt i mitt mörka bröst

och tänder allt som finns vaooo !! jag lever igen jag känner kraften
kommer åter igen jag vandrar på rosa moln redo att erövra den

värld vi har börjat bygga upp igen hon är unik och speciell inte som
dom andra hon är vacker sexig trevlig rolig hon säger vad jag tänker

eller tvärt om vi pratar i munnen på varandra och faller ut i skratt vi
har så otrolig roligt hon kryper in i min famn och säger att hon känner

sej trygg hennes ord får mej att växa och gör mej otroligt stark hennes
lene smittar mej glad när hennes blick och vackra ögon möter minna

då är det allvar för dom får hela min uppmärksamhet det finns inget
runt om vår värld som kan störa våra blickar när dom intensivt möts

vi sitter på en filt i vardags rummet tysta och ser på varandra det finns
ett pendel tåg ett tivoli och en cirkus i vårt vardags rum vi missar varje

föreställning tåg och karuseller för det finns inte i vår värld ögon mot ögon
ökar aningen med allt kortare sammandrag smekningarna blir allt längre

och ömmare fylld av respekt och avståndet i mellan oss krymper till det inte
finns något kvar lustarna bil explosivt intensiva och kyssar blöta som en persika

i en kokande ökendrömmar och fantasier är nu verklighet all respekt och försiktighet är nu borta det erotiska ett minne blott för jag har saknat att få

knulla hårt romantiskt igen hon älskar det varje gång både på morgonen
och kvällen och snabbisarna där i mellan på vägen hem hon gör mej lycklig

och får mej att känna mej av värde och betydelsefull om jag fick en önskan
i livet så skulle det skälvklart vara hon något annat finns inte i min värld

för om jag dör så vill jag återfödas som en hund eller en häst bara det är
något som blir älskad och förstådd av henne vad som helst som fick eller

får mej att må som jag gjorde eller skulle göra vid hennes sida då kan jag
pensionera min själ för då är mitt sökande över på livets väg det finns bara

en och det är hon utan tvivel men om jag fick två önskningar då skulle jag
vilja veta vad det var som gick fel vart delade sej vägen känslomässigt och

mentalt varför gick vi tomma sida vid sida ? byggde vi upp en värld som
inte fanns i verkligheten levde vi i en dröm det gjorde jag fylld av njutningen

av din närhet jag hade en vacker dröm med dej jag ville rymma med dej
i min dröm och aldrig vakna igen nu är det försent och jag ville inte för

den skilde sej inte mycket i från den verklighet du gav mej vad var det som
hände vart tog nu vägen jag saknar dej så det gör ont i mej jag dör en

liten bit varje dag utan dej för du tog mitt hjärta med dej i din hand ju
längre du kommer i från mej känner jag hjärtslagen snälla kom tillbaks

jag vill leva det finns så mycket mer att se i livet tänk om allt kan bli
bra igen kan vi bli lyckliga det är kontrasten av dej vid din sida och innan

jag mötte dej som är oändlig ut av smärta och kärleken för döden är så nära
födelsen men en då så full av liv så ta vara på kärleken när du möter den

förvalta den väl den gör dej lysande starkare men om du förlorar den matt
grå fylld av sorg i ensamhet övergiven fylld av ångest och alla vackra minnen

fyllda med bus och skratt magi igenom hela natten dialoger argument man
sätter sej in i varandras problem känslor förståelse man tar varandra i

försvar det är så vackert och starkt att få leva i en dröm långt i den verklighet man befinner sej i ensam och övergiven det är just den lusten som stressart

på en i ett nytt förhållande eller relation kalla det vad ni vill men det är just
det som blir ens eget fall i kärleken att man inte lär känna den man möter

eller att man skälv inte var redo vem som är vad får ni döma skälv från mej
eller er skälva för alla lever i sin egen verklighet och värderingar efter sin egen

väg det är det som skiljer oss åt för hur skulle en värld se ut med en regnbåge i samma färg som vår egen den vi väljer i våra liv för alla föds med en färg som vi

drar oss till och älskar