det är när man är som tommast och
ensam man älskar intensivt starkast

utav behovet och begäret så pass att
man tappar kontrollen på begäret

behovet och törsten tar över hand
man älskar njuter av den berusning

som man har känt den starka saknaden
av och man älskar som det var den sista

och känslan av att det aldrig ska ta slut
lever starkt inom en klorna blir långa

när man krampaktigt håller i det kärleken
är på väg i från en man kan inte få nog

av den berusning som härskar inom en
kärlek ska inte halsas den ska bara släcka

törsten kärlek i mått är inte stort därför
ska den drickas med andakt så den räcker

igenom hela öknen men det är svårt och
en stor prövning när man har lidit av

uttorkning och törst att ta små klunkar
ur ett glas is vatten i en kokande öken

för känslan är stark efter en lång vandring
att svepa isvattnet och plocka ökens

vackraste och ända ros för att sedan dö lycklig