Hur ska du annars göra rätt för ditt namn? En trea som du, måste ge vidare... That's it!

Som jag fick måstet när jag fick barnmorskans namn på mig, baklänges. Sån brist på fantasi, eller ska man kalla det en mosters smått snabba reflektioner:

- Javisst, vi skiter i släktmoralen att följa katt på råtta.
(råtta föjlde på katt i och för sig, rent djurtekniskt, men baklänges är baklänges och syster är inte bror om än såta). Tack ändå mamma, för vilja att heta namn-idé efter bror. Det ligger släktvärde i den mentala sammanslutningen dock, hur än. 

Menmen nilla mig hit och nilla mig dit. Nog blev det bättre me' Kajsa, tyckte moster. Därmed var min egen Trea född. Det var nog hon som stod för tanken. Jag brukade tänka så när jag satt i hennes soffa jag fick till slut. Liksom redan där en kluven 8.Att föra vidare givet. För evigt. Hennes trea. 

Syftet med det bär man personligt själv, så ock ansvaret. Resultatet bedöms ju personligt av andra jo, men även den åsikten är ju deras ansvar,
och
kan man inte ta sånt, så ska man inte ens bära på en trea.
Själv fick jag lite för många treor född på en 7ans dag.
Det liksom haglade ner en hel hög - börjar förstå nu varför. Inte var det för att gå trebent genom livet, och inte heller för att kasta dem på andra.
Det jag förstår får bo tillsammas med syftet att, en stund till.

Är man född med en trea, så har man inget val, eller hur? Det är som att leva med en kotte i halsen vareviga dag. Liksom harkel på en höft eller om man har tur, så hittar man ett jobb som i alla fall låter som det, och hur man än vänder den där trean så fastnar man likförbenat i sjuan så fort man försöker göra sig till.

Speciellt på egna bemärkelsedagar.

Det är bara därför jag har halva namnet åt gången ute. Tur man inte fick heta Pernilla. Genusskiften är inget jag är bra på hur än häckfåglar proteserar så fort man försöker fälla en rågång.

/KL