nymålad, spacklad, och helt klart förändrad,
det är väl inte så konstigt
att jag ibland vill gömma mig bakom en fasad?
jag har aldrig varit riktigt riktig
men det var inte förrän ungefär femton år sedan
som jag verkligen startade krig med mig själv.
fruktansvärt sparsmakad sparlåga
plågar min ambitiösa själ,
gigantiskt minimal
och ibland skadligt genial.
jag blir aldrig riktigt trendigt beige
eller precist balanserat duktig
på matlagning eller scrap booking,
är mer smakmässigt neutral
och överväldigande banal.
beskrivs som lättvindigt beständig,
charmig, påläst och händig.
jag har ögon av eld
och en andedräkt som glöder.
det är inte särskilt rättvist
men tack och lov så bryr jag mig inte längre.