jag kan inte säga hur många gånger jag har velat skriva om oss ...
lusten kommer när jag vänder mig inåt
och bedömer de mångfacetterade förhållanden
jag har varit med och delat
när jag förenar dem
och låter mina tankar vandra utan att forma dem

jag har skrivit om nästan alla av dem
knappt förnimbara skelett
som ligger utspridda i hörnen av mig

den unga pojken som var snäppet yngre än jag
och våra formbara känslor som skapade
luftslott i jakten på något bättre

vetegräs-pojken som sakta kysste min kind
i den försenade eftermiddagen

den flimrande själen som lärde mig att
intimitet inte alltid behöver sluta i ett inferno

och den första trasiga pojken som visade att ibland
gör det det ändå

den veliga och osäkra typen som jag gav
det förtroende han behövde för att lämna mig

den andra trasiga pojken som ville visa mig
något vackert fastän jag var upptagen
med att dunka huvudet i väggen

amerikanen som älskade mig även när
jag slet sönder mina löften som blöta pappersbitar

det vuxna barnet med aggressiva tendenser
som försökte banka vett i mig

filosofen som inte trodde på kärleken
och som alltid var lite för långt borta

men jag har aldrig skrivit om dig
även om jag har så mycket att säga



du och jag
2920 dagars historia

ändå är du inte värd mina ord