ett möte i början på livets äventyr fylld av nyupptäckta
känslor utlevda med skratt rädsla gråt för första gången

framför någon som man har börjat älska och öppna sitt hjärta
visa sin styrka och svagheter glädje tårar låtit sej tröstas i

anmana hos någon man känner sej trygg och litar på någon
som förstår vad man menar och håller om en när man brister

ut i gråt och någon som söker tröst och litar på mej i minna
armar när jag förstående lyssnar och tröstar henne och torkar

hennes kinder och pussar dom torra medans jag ömt smeker
hennes hår fylld av respekt och försiktighet varje sådan förlust

sätter djupa spår i ens själ och hjärta och minnet gör så ont innan
man har försonats med tanken att allt är borta och aldrig kommer

till baka och vems felet var spelar ingen roll längre för handlingen
är redan gjord och smärtan finns där i minnet allt jag älskade gör

nu så ont min frustration och vrede har lagt sej och förnuftet har
fångat verkligheten men av kärlekens minnen plågande piskar

helvetes fortfarande lågor min själ hjärta och sinne och väcker
känslor och förträngda minnen känslor som mot min vilja börjar

leva åter igen ju mer jag ser hennes kort på FB på vän förfrågan
som hon har gjort så känner jag behovet ut av att vilja ha mer av

henne hon är otroligt vacker det har hon alltid varit men problemet
är att hon lever ett liv som jag har lämnat hon är Romme och jag dåre

så jag är inget bättre på något sätt men jag söker ett annat liv en ny
början för om jag har tur får jag leva fem min fri och älskad det är

tillräckligt för mej och en livs lång kamp det är tillräckligt men efter
alla dessa år varför söker hon upp mej igen och gör en vän förfrågan

hon lämnade mej utan ett ord och ljög mej i ansiktet var otrogen hon
gjorde allt som hon lovade mej att inte göra mot mej så varför

återkommer hon nu efter alla år och skriver att hon alltid har varit
rak i mot mej och aldrig ljugit och att hon har sökt mej på nätet och

tänkt på mej under åren hon minns vad jag sa om månen och allt annat
det gör ont för jag har tänkt på henne också och undrat hur hon mår

om hon har det bra om hon älskar mej som jag älskar henne men jag skrev
att jag inte vill ha någon kontakt med henne och att hon ska sluta störa mej

men hennes ögon på kortet genomborar fortfarande mitt hjärta som nu
blöder av det djupa sår som hon öppnade i det hennes ögon har aldrig

lämnat mej dom var bara fångade och förträngda djupt inne på den
varmaste platts i mitt hjärta jag trodde det var passerat och att jag var

stark men när jag ser hennes ögon så är jag så ynklig jag har bara lurat
mej skälv att hon var borta som min kärlek för henne men allt var bara en

illusion och dröm och nu har jag vaknat och verkligheten är till baka med
full kraft allt jag vägrar är kärlek och vackra minnen fyllda av skratt om jag

inte längre kan förtränga och fly detta hur ska jag göra för att lära mej leva
med detta på bästa sätt varför är hon till baka varför gjorde hon en

vän förfrågan på FB efter alla år varför väckte hon allt som jag hade begravt