Botanisk kväll på studentsamt kvitter. Grönt och prunkande sprudlande spricker ut i sommar andas liv ljus framtid och den där söta doften i håret, kläderna och ögonen. Kliar så det gör ont, svider tills det domnar. Fånga min värme och luta dig intill, håll min anda och möt mig så mjukt och svalt under kvällsblå himmel.

Jag lovar ingenting men du är fin och jag gör ont. Skär blod ur kroppen min; jag är öppen och full och jag vet att du kan du vill du växer. Sex är i dig som i alla andra människor och alla vet att jag svarar så bra. Ja jag svarar så bra. Bäst av alla, så djupt ned, ja om och om igen. Men precis som alla andra människor så saknar du något i mig, det där hålet där jag inte är kalasbra snarare ångest-ful. Så himla ångestful.

Och alla vill ju ha något enkelt.

Det är så;

Framtiden bor inte i det som är jag. Alla ser det jag vet att alla ser och jag gissar; ryggar är mitt straff.

För jag ser ingen framtid så hur skulle andra?
Intalar mig att det ska gå över men jag tror inte mina egna ord.