En kall Heineken på Torget,
den stora Röda som alla snackar om,
emedans de monterar ner kulisserna från
Victory Day paraden igår.

Som Bellman uttryckte det,
”livet återvänder sakta”

Känner mig inte lika vanmäktig och ensam längre,
som jag gjorde i morse,
i en hysterisk gammal sliten
planekonomisk tunnelbanevagn.

På väg mot Barikadnaya i ett alldeles
för gigantiskt och stort grått Moskva.

Behövde komma ut,
för att inte själsligt ruttna på hotellrummet,
där precis allt stod stilla,
närapå även tiden.
Om inte,
så tickade den ryska klockan ut ångest på
mitt förbannade hotellrum.

Försök att sova där?

Gick fel från Metron och hamnade på Tetra Nyala istället för
Ockhotny Ryad,
reparerade dock genast misstaget och levde vidare
under en mulen journalistisk Moskva himmel med min svaga
själ,
som för tillfälligt motar bort den omskrivna ångesten och rädslan,
med att dricka öl och spana på turister och ryska kvinnor
på Röda Torget.

Klockorna ringer i Kremlin
och Lenin ligger i muselementet och vänder sig besvärat om.
Stel och blek,
som om han funderade på något,
funderade han som jag,
när han stod här vid på torget och ägde allt detta?

Vad gör jag här?

Skall gå upp på Tverskaya mot Novny Arbat till,
för att leta upp en sån där sportsbar,
där jag jag vill njuta av F1-kvalet i Turkiet,
och glömma att mitt eget krig för tillfället inte bor hos just mig,
och äta en genuint ensam lunch.

Allt emedan makten gömmer sig bakom sina murar i Kremlin.
Dasvidanja på er!
Eller,
davaj, davaj,
som de korumperade poliserna brukar säga här,
när man sticker till dem några rubel,
för att man inte vill hamna i ett ryskt häkte.

De svarta bilarna svärmade i stan igår,
de spärrade av allt,
så att makten kunde glida förbi i de svarta bilarna.

Himlen (denna så överskattade),
fylldes av snabba flygvapen,
allt för denna parad.

Hittade ingen Sportsbar som kunde frälsa mig,
alltså inget F1-kval!

Hamnade istället på Hard Rock,
helt ok ändå!

Därmed blöder hjärnan,
brinner den inte,
så blöder den,
det finns inga mellanting!

Men F1-kvalet fick jag via sms från Jonas,
denna märkliga son!

Har vandrat mil i denna stad idag,
med mig själv och mina tankar.
I denna absurt fantastiska stad.

Winnerbäck sa att han inte ville förlora sig själv i Moskva.
Vet inte om han har varit här?
Men jag förlorade mig själv,
helt fullständigt och fantastiskt.

Kan inte förmå att lyfta mig själv,
för att finna mig själv.
Har givetvis allltid kunnat,
trots att det egentligen är omöjligt!

Det omöjliga ligger in min insikt om att vi är så naiva,
att vi blir så oerhört fega inför Gud och hans flathet!

Gud har nog inte varit i Moskva,
då hade ju världen sett annorlunda ut!

Och i allt detta har ju faktiskt Gud börjat vänja sig mot mig,
och,
de ryska kvinnornas ambitioner, attityd och skönhet.

Fan!
Vad mätt och fadd jag blev,
jag kanske börjar bli gammal?

Min (som ligger jävligt långt bort) hotellsäng nu,
hade inte varit helt fel!

Hotellrummen är en paradox,
antingen hatar du dem,
eller så kan
du faktiskt längta till dem.
Precis som kvinnor.
Skillnaden är att ett hotellrum håller tyst!

Och om kvinnor säger något mitt i kriget
så är det saker
du inte förstår,
Du försöker förstå och kanske börjar ana innebörden,
men då är det ju ofta försent,
man hittar ditt halshugga huvud i något avlägset dike istället.
Och alla undrar vem som var förövaren?

Är det ett rättvist krig?

Jag flyger öster om Uralbergen imorgon,
till Novosibirsk.

Varför vet jag inte egentligen, (egentligen vet jag!)
och det sägs,
att jag måsta närvara även där borta i Sibirien!

Utan mig hade allt kört i diket,
precis som i Afghanistan.

Märklig känsla att veta så mycket!

Jag för ett tekniskt krig som inte har ett
ord att göra med varför jag skriver detta!

Hur fan skall jag kunna närvara,
när jag inte ens vet vem jag själv är?

Och efter vidare eftertanke säger jag till mig själv,
att det var som fan!
Skall min ångest även dit,
till Sibirien?

Det är en berest ångest som ingen ser!
Troligtvis Hisingens mest beresta!

Förövrigt ligger Magnitogorsk ett stenkast bort från Novosibirsk.

Magnitogorsk är en av världens mest förorenade städer.

Som om denna insikt skulle hjälpa mig?

Vill bara hem!