Min dotter kom hem en dag och sa att;
Pappa, jag vill berätta en sak,
jag egentligen inte får berätta.
Vad kan detta vara sade jag?

Tänkte på hur 11 åringar hanterar sina hemligheter i sina små oskyldiga liv!

Har jag inte med mig 100 kronor till skolan imorgon så kommer de att slå mig,
kanske även döda mig!

Okej, sade jag!


Jag frågade,

vad heter han som skall slå min dotter?

Milan, och han är alltid jättejobbig mot alla.

Intressant sade jag!

Jag sade,
ge mig en kram och lova att inte tänka på detta mer!

Men jag är jätterädd!
Sluta att vara rädd sade jag.
Du skall inte vara rädd,
du är inte värd att leva i en värld av rädsla.

Jag betalar oerhört gärna priset för att överta din rädsla.
vad menar du, Pappa?
Glöm det, jag bara pratar lite strunt.

Vad skall jag göra imorgon då?
Det kommer inte att vara ett bekymmer imorgon,
jag lovar dig detta,
jag har en mycket tydlig känsla av att han inte ens tittar
åt ditt håll imorgon!

Men han väntar på mig,
på morgonen,
på vägen
upp mot skolan.

Jag följer dig imorgon, och jag kommer att visa
att han inte kommer att stå där och vänta på din hundralapp.

Hur kan du veta det?
Svårt att förklara, men jag bara vet det!

Kollade klasskatalogen och hittade honom
ganska snart.

Dessa attityder kommer inte från de själva,
utan från källan, och var är källan?

Och jag har lovat min dotter en sak,
att hon inte skall vara rädd!

Jag ger aldrig löften jag inte kan hålla.


Ville bara ett bra ödmjukt samtal.

Jag ringer på och efter en stund så öppnar en kvinna,
kunde ana hennes tidigare skönhet,
men det fanns inte så mycket kvar.

Jag sade;

Jag söker Milans far,

Och?

Jag sade,
ta hit honom eller så jag går in och hämtar honom!
Är du dum eller?
är du knäpp eller, jag tror att du gått fel!
Nej du! Sade jag!
Så här jävla rätt var det längsedan jag gick!

Ta nu hit den så kallade mannen jag söker innan jag går in!

Och i de sedan länge mycket sällsynta fall jag gör
detta,
brukar det i regel bli ganska otrevligt.

Så håll nu käft,
sade jag,
och rädda det du kan!

Vad menar du? säger hon?
Och då dyker en halvplufsig man upp vid dörren,
något äldre än mig,
men resignerad.

Han frågar, vad fan gör du?
Jo, jag skall berätta!

Jag sade,
din son har bötat min dotter och därför kommer jag för att böta dig!
Vad då böta?
”Min son gör inga fel,
inte heller jag”
Märkligt sade jag,
var är din moral och etik när du lär din son att böta andra levande människor?

Då flippar han,
helt plötsligt skall han slå mig!
jag duckar, ser hans patetiska slag komma,
men jag får in en ganska bra höger under näsroten och
sänker honom rätt in i garderobsdörrarna som är bakom!

Frugan (tror jag),
skriker som en gris!
Som de brukar göra när deras män
inte kan landa med ryggen raka. (Winnerbäck).

Jag går in och tar tag i den flottiga resignerade luggen,
lyfter upp han huvud,
och tittar honom i ögonen och säger;
nu behöver jag inte ta ut någon böter,
du har precis betalt den!

Och jag är fantastiskt övertygad om att du kommer att tala med din son ikväll;
för jag kommer gå med min dotter till skolan imorgon och vill ni böta mer;
så,
helt ok för mig!

Böta min dotter?

Hur tänkte din son?

Hur tänkte du när du uppfostrade honom?

Vet ni vem jag är?

Hur tänker du?

Jag sade,
stoppa nu bomull i din knäckta näsa innan du blodar ner
den eventuella inredning ni har!

Kom hem,
och min dotter hade inte somnat än.

Hur går det imorgon tror du?

Frågade min dotter.

Alldeles utmärkt sade jag!

Vi kommer gående på vägen upp mot skolan och allt verkade
som jag styrde det åt igår.

Plötsligt dyker två killar upp, äldre än Milan.

Du slog vår farsa igår!

Ok, tänkte jag, Milans bröder!

Min absoluta känsla var,
att nu åker vi igen!
Och jag lovar, inte många vill vara med på den resan!

Jag sade,
flytta på er innan ni också får käka bomull som er patetiska far gjorde!

Knivbladet blixtrar till i det lilla morgonljuset,
jag hinner med god marginal,
få undan bladet och får in en riktigt bra spark över vänster smalben,
och jag hör faktiskt benet gå av.

En borta,
en kvar.

Den andra gör dock ett snyggt move,
dock i sammanhanget obildat,
meningslöst och ofarligt mot mig.

Träffar honom stumt mot höger kindben
och efter att han slår i marken
är det helt tyst i flera sekunder.

Min dotter står tyst vid staketet och tittar på mig,
och undrar chockad hur vi skall
göra med hundralappen!

Jag sade,
vad jag ser och vet,
så är det ingen som gör anspråk på den hundralapp jag gav dig,
så uppenbarligen och logiskt tillfaller den dig!

Flera föräldrar stoppade mig på gatan upp mot skolan och sade,
fan vad bra att du agerade för allas vår skull!

Detta har varit ett problem länge!

Jag sade,

detta handlar inte om alla er andras feghet i livet,

det handlar endast om att

jag älskar min dotter!