Radion spelar nattklassiskt
och jag träffade en före detta idag
min kärlek som 15
och som 16
och som 18 än
och som 19 lite igen
i kassan i mataffären
i den här borgerliga lilla stan
som vi skulle komma ifrån
där satt han
med ny frisyr och skägg
ansiktet skiftade i färg
då jag uppenbarade mig
och där vid rullbandet
var allt sig likt
vad som sägs
och vad som bara tänks
han har en ny
jag har en annan
men vi trodde nog båda två
i varsin tur
att det skulle vara han och jag
och jag vet inte längre
vad han tänker om mig
han som sett mig mest
eller framför allt
han som sett mig klarast
han som sett mig bäst
och jag vet exakt hur hans rygg känns
och hur hans smala lår
slingrar sig runt mina
två huvuden intill vandra
lika
blonda lockiga hår
ingen har jag ägnat så många tankar
som killen i kassan
ingen har älskat mig så länge som han gjorde
tillsammans har vi försökt
tillsammans har vi missförstått
tillsammans har vi älskat
tillsammans har vi bränts
och alla våra möten
de som hänt
de som händer
de som jag bara drömt
flyter samman
när jag ser på honom nu
och så många varv som vi försökt
om och om igen
att förklara att förtära för den andra
vem som gjorde vad mot vem
och han var förbannad när jag fann en annan
det var jag också någonstans
jag kastade mig i hans famn igen
så fort jag fick chansen
tog hans oskuld och skulden var min
att vi gång på gång slet upp vårt sår
och jag minns aldrig
när något någonsin tog slut
var vi lämnade det och hur
vem som hade övertaget
inför varandra
var vi nog alltid underlägsna ändå
och jag vill inte ligga i hans famn
eller känna hans kalla fingrar mot min kind
men jag kan inte heller hjälpa tanken
att han
han skulle ju alltid vara min
och där vi stod och såg på varandra
så var vi inte längre det
varandras
men inte heller någon annans
nej
vi var 15
vi var 16
vi var 18 än
och lite 19 igen
där vi avbröt varandra
fumligt
avläste varje ord och och varje blick
som ingendera längre vill säga eller ge.