Självömkan
Sverige är mitt snöhöljda bo tillverkades i Gällivareskog Älskade när jag for fram i snö fort gick det ända tills det blev tö
Då började skidorna krångla i stället blev intresset att hångla Men till slut blev det återigen stopp fler nitlotter i livets lopp
Livet är för underligt man hjälpte alla kungligt Ändå hamnade man ensam på asfalten letande granris inför den iskalla natten
Somnar och drömmer om fornstora dar ryggen behöver inget badkar Njuter av farten i utförsbacken i uppförsbacken är jag en stark en
Vaknar och fryser med droppande snopp återigen skriker kroppen värkande stopp tur i oturen att testosteronet strejkar nu behövs sanningen aldrig fejkas
De lärda vill hänga mig upp förgrymmad ser de på mig med lupp Och ändå så ser de inte just mig för sanningen svider, fast inte för mig
Det sköter ondskan själv älskvärt om låter mig inte ens ta en liten svängom Än mindre sjunga en sång men klämmer mig gärna med en tång
Livet nalkas nu sitt slut jag har spillt mitt bästa krut Men det hände inte mycket kunde aldrig ta sista stycket
Men jag ångrar ingen elakhet men förbannar min snällhet Lemmarna har vridits i kampens kval det ska bli skönt att se Guds sal
För säg: Jag får väl komma in hoppas han öppnar dörren sin Jag har vandrat i hans fotspår förtjänar mer än grått hår (hoppas jag)
Fri vers
(Fri form)
av
kjell-åke bearfoot
Läst 195 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2014-06-11 17:14
|
Nästa text
Föregående kjell-åke bearfoot |