Avslitna kläder, ovana bröstvårtor skriker då männens händer – är för många för den tunna kroppen att bära. Nedbrutna skrik ekar, inuti den insida som stöts full utav de miljontals vita springare som utan riddare väntar på att få fräta sönder de sår som aldrig kommer få chansen, att läka.

Blodfyllda tårar, oändliga bakom det hånskratt som klyver tiden, fläkt bröstkorg i två lika delar medan särade läppars vädjan gnyr, snälla vill slippa den sträva tungans jakt på gäg-reflexen leta yta. Kinden en måltavla, att slå gul och blå – den stolta nationens resta flagga – då hennes rop på hjälp, bedjande nej är ett ”SKIT DET SAMMA. Vi har lagen på vår sida grabbar”.

Det svider, skuldra flås levande. Hon försöker glömma den varma lukten utav cigg och sprit som kastas, klibbas fast likt dödens tatuering där nacke möter öra när mannen som är klar ler, släpper taget om det bo han byggt när det hårda taget om bakhuvud lättar, en brygga i tyglar. Hon sluter ögonen, känner änglavingar vissna, han High Five:ar en annan - en tjur på tur som hungrigt gnider det sprängfärdiga stånd, som står redo att knulla mörda den före detta vitklädda flickan, vars hela liv några timmar tidigare väntade på henne med öppna armar.