Det´knappt jag vågar tänka det

en gammal kärlek som skulle varat för alltid

det gör fortfarande ont att nudda det

men prövar

jag stannar tiden för att möta dig

plockar upp sekunderna och lägger dem på dina läppar

tar upp minuterna för att ge dig en kyss

håller timmarna i hela min famn

håller dagar och åren, för allt vi en gång hade

jag omsluter min tid för vår kärlek

Det var det finaste av våren

Men sen ett hädiskt förtal

all svek och försvar

och så alla år av läkning

jag stod där stolt och fast vid din sida

tills en dag kärleken flyttat ur dig

och i mig ljöd ekot av ensamhet kvar

Det var de tuffaste av åren

Tänker sällan på dig mera.

Du är en skugga från det förflutna

och jag lägger dig varsamt ner i tidens vatten

låter dig flyta där - svart och slocknad