En sommarrefräng

på livets äng

En skön säng

för en hemlös vän

Han njuter en sömn

och drömmer en dröm

Stönar så skönt

får ingen törn

Han vaknar i svett

ser himlen i blått

Njuter så smått

att molnet är grått

Väntar på stänk

men tänker tänk

Om värmens skänk

var Sveriges länk

Till motståndets igloo

då kunde man bo

Känna ro

utan oro

Men drömmen är kort

och tittar du bort

Så grenslas en port

i slalomens sport

Då far han i snön

över ett krön

Med ett stön

i svavel och bön

Inser att slutet

är här och nu

Klockans prut

har slagit sju

Vintern är här

kylan är där

Allting är här

på kroppen hans tär

Han börjar önska

sig sommargrönska

På vintern få stopp

läka sin kropp

Men sanningen svider

han bor i Sverige

Där hemlösa lider

och rika smider

De bygger ett slott

med hans lott

Och skrattar gott

åt hans sort

Han tiger och ser

funderar på mer

Men godhetens själ

gör honom till träl

Hans mark är sank

i svaghetens park

Hans kropp sjunker sund

i kyrkogårdens sand

De sjunger en stund

om hans sista blund

Sen är han glömd

när kroppen är tömd

Men han har fått frid

utan ägandets strid

Gick han sin väg

med ärliga steg