Jag tror att jag vet hur delar av världen ser ut,
utan Gud,
och jag vet att Gud inte har funnits med mig,
på mina resor.

Gud fanns inte med mig i New York,
inte heller i
Reykjavik,
eller i
Dubai eller i
Novosibirsk.

Definitivt inte i Riga,
där mina tårar bröt ut!

Där förstod jag slutgiltigen att Gud är en mes,

när de hoppade från översta rummet,

rakt ner i asfalten!

Daugava låg precis bredvid deras nya tysta liv.

Jag var den första som fann dem.


Och framförallt fanns han inte i Moskva,
den staden förstår jag att han inte ville närvara i.

I Afghanistan upplevde jag att Gud
fullständigt fegade ur.

Skulle han funnits där,
så gömde han sig ganska väl,
han gömde sig troligtvis i bergen mot Kabul.


Och nu vill de att jag åker till Mali.

Skall jag återigen längta efter de jag älskar,
och det gör ont,
så ont att ingen kan förstå detta!

Men tyvärr,

jag måste åka!

Min rastlöshet bestämmer detta,

utan Gud.