Jag älskar att känna
men är samtidigt rädd för det.
För när man står där med hjärtat i handen
är det så mycket man ger.

Där finns hela jag
och antagligen lite till.
Det är lättare att springa iväg då
än att stå helt still.

Jag har sprungit bort från många händer.
Ville aldrig att de skulle röra mig.
Jag var rädd för att känna för mycket då.
Det var lättare att bara säga nej.

Så om jag vänder mig om när du minst anar
ska du inte tro att det är ditt fel.
Då är det bara jag som är rädd för att bli halv igen
när jag precis har börjat känna mig lite hel.