Undrar om jag är på en obebodd ö

varför fruktar jag inte döden

Varför är jag obekymrad i min nöd

beror det på mina livsöden

Är jag redan död i mitt inre

fastän jag tror mig ha ett öppet sinne

Varför fruktar jag inget

är självmordstänkandet rätta stinget

Ibland känner jag mig jordligt snäll och dum som Jesus

för att i nästa stund förändras till en godhetens kaktus

Vill öppna ögon på alla som lever i habegärets oförstånd

vill inte bli någon ny svennetönt eller kvinnlig lakej med stånd

Därför bekämpar jag alla orättvisor jag ser med mitt svärd

ända tills jag når dagen för min himlafärd

Inga ursäkter ska få ändra den inställningen

mina ögon och min kropp påminner mig dagligen om kapitalismen

Efter tre sjukhusbesök p.g.a. åtta knölar igår, funderar jag igen

innan jag vet, på hur svarets innebörd ska drabba mig

Bestämmer mig för att det inte har någon betydelse i mitt lilla förintelseläger

jag är hemlös och har redan gett bort allt jag äger

Har inga ägodelar att förlora

ingen smärta som går att nämnvärt att förstora

Jag är redan levande död

ge andra behövande mitt dagliga bröd