... att inte kunna förmå sig
till att skriva allt
man egentligen vill
få sätta ord på här ...

Självcensuren
sätter obevekligt
nödvändiga restriktioner
för att berätta om
de allra mest väsentliga
och kanske så ock
det som är mest läsvärt
av så många situationer ...

... vilka formar 
de livsvilkor
och förutsättningar
man har här och nu ...

Likväl går det att skriva
om det mesta ändå ...

Bara det faktum att
det kräver att man
generaliserar
lite mer än
vad man skulle vilja ...

För sorgbearbetningsprocessen
är det nödvändigt 
att få sätta ord på
tankar och funderingar
jämväl känslor 
och upplevelser ...

Men pågående skeenden
kräver för att inte förvärras
att man håller tillbaka
allt som mer problem
för de inblandade
skulle kunna förorsaka ...

Ingen ursäkt i sig!

Men en förklaring 
till varför jag håller så mycket tillbaka ...