I
Mannen som var en häst
bar kvinnans klövjade bördor
lät hjärtat slå
i takt med himlens tranor
förde hand och fot
genom slättens gräs
såg bergen långt borta
som en strimma av natt
drack hennes doft
i solens rike
kände hennes tyngd
och fortsatte vandra

meter för meter
stenkast efter stenkast
i riktning mot elden

mil efter mil
längs savannens stigar
mot bäckens svalka

och mödan var vägen
och vägen var målet
och målet var huset
i skuggade dalen


II
Mannen som var en häst
kände manen växa
följde kvinnans sång
om gröna ängar
hennes händer
över hans manke
hennes andning
som blev hans egen
och färden blev en dag
ett år och snart flera
men tiden var röken
från nattens eld

i leken med vinden
i leken med solen
som garvade huden

i dået och nuet
i ritten mot vilan
och halmen i spiltan

och han ägde kvinnan
som gav honom vatten
till liv mitt i livet
i molnlösa landet

III
Mannen som var en häst
sprang fort från hyenor
fick hovar att slåss med
mot jagande lejon
bar henne i trygghet
som blivit hans matmor
och bergen var nära
och klippor med falkar
när allt var en stund
och allt hade mening
i huset i dalen
i bergen i natten

hand efter hand
ord efter ord
i ett vidöppet öra

saga och sång
om henne som kom hem
till värme och vila

och han var en häst
som gick ifrån hagen
till toppen av klippan
och väntade månen