Desperationen blir till perfektion
Mina konturer blir allt svagare
Sudda, sudda, sudda för att försvinna
Övertäckta speglar, för att slippa se
mig själv och skrika av ren förskräckelse
Andas, andas, bara andas nu
Men luften finns inte, syra, den är syra
Och jag försvinner med hjälp av ett sudd

Desperationen blev till perfektion
och jag bara faller, faller, ner, ja ner
Försvinner in i mig själv
In i dimman, mörkret som förgör och förstör
Övertäckta speglar blir till glaskross
där en barfotadans blir till blodigt allvar
Och jag försvinner