I
Du är där
när solen vilar
när stenarna flyter mot ytan
mitt i stillheten

du är där
när gryningen föder
när ljuset är ett kastat flor
och en kvarglömd sko

och han är jag
som gått med myrorna
för att nå landet
i nattens ände


II
Vi har en mening
och allt började
i målningens
stråk med penseln

i en stund vid en strand
i en vik av ett hav
i ett ord som vi knöt
till en knop inför färden

och du är där
när fåglarna vaknar
och höjer seglen
mot molnen


III
Du är där
när ljuset klär sig
till dans
i gröna kjolar

när tavlan som är vi
korsar ramarnas gränser
i vindens
alla riktningar

för att låta dagen gå
dit dagen vill
när fågeln är en svala
och tiden sover