Jag minns fortfarande
den söta smaken i munnen
när du närmade dig

Ditt finurliga leende
som du alltid log när
du gjort nåt dumt som du var stolt över

Jag visste inte vad som väntade
du svepte bort mig med stormen
visade mig ett annorlunda liv
ett sådant jag inte visste fanns
åtminstone inte för sånna som mig

Vi åt korv med bröd hos din mamma
såg på skräckfilm
du höll min hand när vi skulle sova
o dina blå ögon lovade mer

Svett, en basgitarr o alkohol
var allt som behövdes
för att driva mig över kanten till vanvett
Du fick lov att komma in dagen efter
fast jag lovat mig själv
att jag inte var en sån flicka
som gjorde sådana saker
Behövde inte ångra mig...

Vi levde livet den sommarn
Upplevde o andades
tillsammans
tillsammans
tillsammans

Du är så vacker
men så otillgänglig
Att det skulle vara så svårt
att älska
att försöka
att bara få vara
är det så svårt?

Ibland ser du mig inte
fast jag står här

Du borde titta noggrant
upptäcka mig
o du borde se
att sånna som mig
växer inte på träd
sånna som älskar
så som jag gör

Du är så vacker
så intressant
en gåta utan lösning

Jag älskar dig...