Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En gammal dikt jag skrev om en kompis som har problem inuti


Är den som är sjuk

Ensam på vägen
är den som är sjuk
Folk vissla, gnissla, viska, prata
fnissa, håna
lånar gräsklipparen utan att fråga
för man inte vågar
be brevbäraren gå fyra extra steg
med posten
så man slipper gå till brevlådan

Folk döma och glömma
att man drömde om ett liv
som var mer än
soloft och terapi
De tror man myser
med sin sjukpenning
fast man egentligen
alltid fryser
inombords

Dom tycker synd om en
men stackars lilla vän
ska du aldrig bli frisk
nu har det gått fem år
nu är det dags att krya på sig
men man bara önskar dom
kunde flå en och hänga upp en
på väggen som ett varnande
exempel

Hur ska man orka
leva en nyår till
när det enda man vill
är att bli fri och
få leva det där livet
barnens bibel alltid skröt om
när man var liten
Hur ska man orka låtsas
att man bryr sig
när folk får barn
och köper garn
stickar sockar
Döden lockar med en sockerbit
Som tur är har jag diabetes
Antagligen.




Fri vers av Sun
Läst 408 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-03-20 20:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sun
Sun