Stackars dottern
som aldrig fick höra
en fars ömma ord om vilken
fantastiskt kvinna hon blivit
Hon som varit hans lilla ögonsten
har nu blivit stor
och hon är stark

Stackars dottern
som aldrig fick känna
en fars trygga famn
när någon gjort henne illa
Hon som gjordes illa så ofta
behövde någon som lyfte upp
och visade framtiden

Stackars dottern
som aldrig fick se
en fars leende
då hon visade upp
glittret hon lyckats fästa
på ett julkort med skolans lim
Hon hade behövt ett leende
som kunde töat upp snön
i det lilla hjärtat
när den tecknade granen
blivit sned och fel

Stackars dottern
som aldrig fick känna doften
av en fars cologne
när han böjde sig ner för att
ge henne en kram
för att visa henne att hon
dög som hon var
Att hon var perfekt i hans ögon
och aldrig kunde göra fel

Stackars dottern
som aldrig fick känna smaken av
en fars uppfinningsrikedom
när han tog med henne till badpalatset
eller visade henne hur man fångar fjärilar
med en liten håv
Jaga fjärilar likt drömmar och veta att
hon var hans pärla i en värld full av ostron

Stackars dottern
fick istället använda sina sinnen
för att minnas
saker som inte går att radera
Hur hon hör honom skrika
Hur hon känner hans avvisande långt innan hon ens
bett om att få sitta i hans knä
Hur hon ser hans likgiltighet vad hon än tog sig för
Hur hon känner stanken av cigaretten långt innan hon hunnit
få i sig sin middag
Hur hon känner smaken av svarta ägg som han tycker hon är
otacksam om hon inte äter upp




Men nu är han död.
Så vad spelar det för roll.
Egentligen.