... för dem man älskar
vilka står en allra närmast
är inte alltid helt okomplicerat
och för det mesta stundtals
synnerligen varierat 
oplanerat och osorterat
till synes omöjligt att hantera ...

Men likväl
finner man nästan alltid
en lösning till slut ...

Trösten, närvaron
och att bara lyssna
tillsammans med tilliten
man byggt upp genom åren
lindrar i alla fall smärtan
om än det inte förmår
att läka alla såren
som livets outgrundligheter
på vägen mot självständighet
för ens älsklingar ständigt sår ...

Men ibland räcker man inte till
hur mycket man det än
önskar och vill ...

Då handlar det mer om
att inte ge upp
samla ihop allt det trasiga
som uppstår inom 
när ens älskade små
som börjar bli stora
inte så bra som man önskat mår ...

... och visa att man står kvar
och för dem finns till
ännu lite till ...

Oavsett ...