Dina ord finns tatuerade utmed min ryggrad. Min hals smyckas av dina fingeravtryck och ja, visst är det omänskligt, men jag älskar dig fortfarande.

Gräsmattorna är fulla av klöverblommor och på asfalten har någon byggt en offerplats. Det röda lyser upp det gråa, kontrasterna är tydliga.

Barnen leker med hagelgevär och vuxna är fastklistrade framför flimrande tv-apparater. Det fula är vackert och det vackra fult.

Barfota barnen bär converse och r&b är dagens mozart. Lösögonfransar fastnar mellan gråt och skratt. Glittrande ögonlock blir bleka och åsikter försvinner mellan olika kontinenter.

Dagen blir kväll och det är då jag blir paranoid. Åter blir du en sagohjälte och i mitt inre färgar du fälten ockragula, men din röda mantel vill inte byta färg och först nu inser jag sanningen, jag måste anordna en avskedsföreställning, annars måste jag rita nya kartor och åka till nya länder, bortom mina andetag..