Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
mötet med något starkt som ska pasera


tankar som paserar i natten av känsla att älska

när jag såg dej för första gången hade våran väg gått gämsides
en längre tid men det tog ett tag innan jag såg dej och insåg vad

jag kände inom mej som växte och blev allt starkare mot min vilja
för hon var inte min typ intalade jag mej skälv med en senare insikt

i kärleken då jag var hopplöst förlorad och utan kontroll över minna
känslor och begrep med saker jag aldrig sett eller gjort innan förvånade

mej lika starkt som alla runt om mej som förstog mindre en vad jag
gjorde skälv över min glädjesprudlande sätt avståndet minskade i mellan

oss varje dag som ögon kontakten blev längre och ledet mycket lättare
mot varandra modet stiger och blir starkare vid varje beröring och när jag

liv rädd och full av respekt smeker hennes hår bakom örat rädslan för henne
börjar sakta försvinna i sin egen skugga jag är inte längre rädd att göra henne

arg jag över vann min egen rädsla och kärleken har segrar åter för att läka

dom gamla hålen i mitt hjärta nu när jag är redo och utsvulten jag vill åter
känna det varma blodet fylla mitt frusna hjärta och dränka ensamheten

jag vill åter beröra och bli älskad igen dagar fulla med bus och nätter fyllda

av allvarets tunga utan avstånd i mellan oss sökandes i nattens mörker efter
njutningen där hon sakta och mjukt vill bli berörd där skinnet skiftar i färg

och är som tunnast någon som jag får trösta och ge skydd bakom min rygg
när solen är stark så hon får svalka i min skugga att känna att jag är älskad

och behövd när hon står vid min sida och hon ger mej alla dom känslorna
utan tvekan men tiden gör en trött och värderingar ändras som tankar och

intressets vägar skiljer sej och man tappar taget om varandra fyllda av sorg
mentalt vandrade vi i från varandra för länge sedan men fysiskt delar vi

fortfarande säng under samma tak båda ler tillgjort båda vet men båda låssas som inget är fel du har alltid stått vid min sida och jag vid din starkt har vi

älskat och krigat men tiden går och suddar ut färger och känslor kärlekens
låga brinner allt svagare och allt runt om oss blir allt mörkare och svagare för

jag hör din röst och jag känner din doft jag vet att du finns här för att du finns i mitt hjärta och minne jag står här men jag ser dej inte det är så tyst vid min sida

inget finns kvar av det vi älskade bittra tårar rullar i från min kind fyllda av hopp men dom blir större och faller fler för inget finns kvar av det som fanns

vid min sida som fyllde mej med värme vad var det som fick glöden att slockna
i mörkret vid min sida sorgen och frustrationen är ett faktum i mitt liv




Fri vers av den nakna poeten
Läst 161 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-07-23 23:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten