Jag gråter inte varje kväll, jag gråter väldigt sällan
Tårarna har sinnat ut och jag kan dem ej framkalla
Ögonen kanske har torkat ut?
Tavlor som blir dörrar till fjärran land
men jag vågar inte gå ut
Det blurrar till och jag sitter där i en fåtölj på sjätte våningen
Det blurrar till igen och tavlan blev tillslut en tavla
Jag vet i min hjärna, det här är inte rätt
men jag kan inte få fram orden för att säga det
Väggarna drar ihop sig, de drar ihop sig närmare och närmare mig
Försöker bara andas djupt
Benen vill inte bära, när jag desperat vill därifrån
För verkligheten är som bortblåst och jag finns inte i detta rum
Mina armar blir allt längre, jag skriker men ing ljud lämnar min mun
Att bara försöka fokusera går inte som jag vill just nu
Hittar varken ord eller meningsföljd
Jag virvlar bort likt en sommardröm