Visst är livet bra konstigt

börjar tro på min mor

Att livet blir rostigt

om man sig själv oärligt skor

Mina forna vänner

som utnyttjade min snällhet

Förvandlades till mina ovänner

där de hånskrattade åt mig, i sin själviskhet

Men idag står dumsnälla jag här

skadeskjuten, ärrad men levande

Visserligen med en dumstrut på, som tär

men med ett rent samvete i spegeln speglande

Och idag gör jag en återblick

över allt som hänt

Och känner en hjärnans klick

på ord, min mor, till mig sänt

Att alla får sitt här i livet

och mycket riktigt, nu är två av vännerna döda

Hade min mor rätt, tänker jag lite efterblivit

och tittar på mina händer, utan att blöda