Kaffekicken är här, men jag krackelerar likt en takmålning
som aldrig fått sin påfyllning när det såväl behövts
Men sen faller jag likt regndroppar från skyn
ett skyfall utan dess like och där försöker jag bara andas
Men även luft kan ta slut, syret förgås, ångas upp av värmen
Tårarna från sjön som skapar kampen mellan livet och döden
Att bara försöka förstå sig själv och sina tankar
Skriften blir en oläslig sörja som inte går att tolka
Men jag försöker, jag försöker så mycket att försöken bara blir som små myggbett
myggbett som kliar så att jag blir galen, galen på mig och ingen annan