Oboisten hade tappat bort en ton
Ur Livets symfoni stod invid barn
-domens tomma ladugård

Och såg på stackarna som
inte hunnit torka,innan de
Skulle föras bort.

En Näbbmus hona med
Sina fem ungar,i rad

Fastklamrade med tassarna
Insomnade i varandras svansar

Mitt på evighetens slitna loggolv

Han hade tappat bort en ton
Ur Livets symfoni

Och kunde inte längre
se sambandet i sitt not
-flöde

Någon annan fick Förklara

Musexperternas
Sherlock Holmes

Det är alltid någon annan/annat
Som kan det. Eller.....?

Logdörren slog stillsamt
I Vinden

Med ett svar svävade
i ett forntida dis

Han inte alls förstod
att kunna ta till sig