Jag hoppas de begravde Athanasios
långt från bergen och den babblande gulfen
långt från de krokiga olivträden på Diminios bakgårdar
och långt långt från den hatade broderns grav;
den som kom senare

Jag hoppas de lade him
under sju hundra lager betong
i en gyllene kista fodrad med bly
inlindad i en amerikansk flagga
i ett hål fullt av skramlande tomflaskor


Allt jag vet är att den dagen han dog
låste sig min dörr i Llansteffan av sig själv
vägrade öppna sig
tills en rödhake knackade på fönstret med näbben
under moln fyllda av gråt och förväntan
och varje natt under de tolv sorgedagarna
såg jag en svart regnbåge
och en tung måne med gloria
tre skuggor som skakade av sig nattdammet
och gick ned i den tomma flodbädden i min by

Jag tänkte att
om de låst in Athanasios kropp under jord
kan hans ande äntligen gå fri;
fly Arkadien, välja fågelvägen
stanna någon annanstans
långt ifrån hans faders hus