Det sägs
att inget är på riktigt
inget gör skillnad eller betyder
något alls

Men

jag tänker på en bullterrier vid Skanstull
hur i mina drömmar han ännu sitter där
vägrar gå, tuggar hellre en evighet
Jag tänker
på

alla nätter som brunnit ut nu
Domkyrkan Slottsbacken Engelska parken
En död i Hallsberg en död i Gottsunda en bältessäng på Katarinahuset
Ett uppvaknande på Omonia torg
Tiotusen olika slags hud och hur de kändes doften av snö under kala berg lava i olivlundar
Stormar över Tywi ett barn som föddes en grå dag på Glangwili sjukhus hur jag flög över hav och land likt en grå fjäder och slutligen ett svärd rakt genom ett bröst. Ett offer. Orddu dotter till Orwen

Och ja. Jag har glömt så många namn. Så många olika slags lukter på mina lakan. De kommer aldrig tillbaka.

Någon säger att det är en tröst, inte tvärtom
hur inget spelar någon roll

Men varje namn som slunkit ut ur själen
lämnade ett fotavtryck i evigheten
jag vet att det är där
jag vet att det är där än







En gång föddes jag som fågel. Det är sant, liksom allt är sant. Gula ögon under taknocken. Sedan hörde de andra ett skrik. Om natten. Och boet var tomt och inget av det där hände men
jag svär att det är sant liksom allt är sant