Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kvinnan som födde en fågel





din rygg i motljus
inga begär är mig likgiltiga längre
tvättar kroppen
inne på en sluten toalett
jag ska låta det ske
som sker
när du klär av mig och dig
samtidigt
blir ögonlocken tunga
som hjärtslag
jag andas underifrån
jag andas inte alls
vi strömmar i lägenhetens vrår
din kropp är farlig
vi törs inte ens viska
för ljuden är så spröda
jag dricker direkt ur flaskan
ingenting ska vara drömt
imorgon
ljuset ska droppa på taken
vi ska vakna
med ryggarna fastklibbade

//

kvinnan som födde en fågel
hade inga andra barn
hon hade väntat så länge
på att få föda
det var en djupt inbäddad
livsdröm

hon vistades i olika lägenheter
i Paris i Warzawa i förorternas glänsande
gränder

hon höll könsorgan
i handen
och slickade sig
vit om läpparna

kvinnan var fortfarande en kvinna
fågeln var en fågel
ingen skrek eller gjorde något
lät bara fågeln ligga i sitt blod
tills blodet torkade in
i dess fjädrar

kvinnan sade inte ett ord
hon stönade bara ljust
av smärta

efter några dagar
började fågeln röra på sig
och så gjorde även kvinnan

fågeln var rak i ryggen
men blek i ansiktet
kvinnan strök fågeln mot kinden
den tycktes trivas i det vitmålade
rummet
tittade aldrig ut genom fönstret

kvinnan mindes
fågelns tillblivelse
på ett ödsligt hotellrum
i en annan värld
hur männen stötte i hennes
blöta
efteråt lade hon sig som ett kors
över sängen
öppnade inte dörren
på flera dagar

nu sover fågeln
mot kvinnans bröst
nu är fågeln hos sin mor
som alltid kommer att vara mor
åt fågeln

//

det mjuka köttet
är en villfarelse
jag särar på benen
och tuggar i mig
dina snuskiga ord
rummet luktar hav
här finns inga solar
upphängda i taket
jag smeker mig sömnig
du är belåten
vi skrattar åt varandras
taffliga försök
till försoning
jag är kvinnan
som födde en fågel
mitt sköte är ett bo
av kvistar och jord
du hittar inte in

jag kallar hit män och kvinnor
som får känna på mina bröst
dra sina händer
genom mitt utsläppta hår
men inget mer
bara stumt sitta och betrakta
hur fågeln flyger
från rum till rum
stannar enbart till
för att se mig i ögonen








Fri vers av pang
Läst 794 gånger och applåderad av 38 personer
Utvald text
Publicerad 2012-07-12 11:51



Bookmark and Share


  axveronika VIP
vilken berättelse, vilken fin text
2015-11-17

  barfotafantomen
Gud alltså. Vilken text. Sådan smärta, sådant språk. Sådana bilder sådana ord. Det gör ont att läsa.
2015-11-17

  blekhet
Starkt! Spännande bilder!
2015-11-16

  Yrre VIP
omskakande text!
2015-11-16

  Respons VIP
En text som berör mig på djupet!
2014-11-15

  aol VIP
Underbart flöde och vilka suveräna ordvändningar just fångkänslan fågeln känslan rummet att inte se ut genom fönstret,ruggigt bra skaldat,
2014-11-04

  S.A.I. Steve Lando VIP
en helt underbar text i både story som framtoning, språk som speglingar
2014-01-24

  Petter Wingren VIP
Stark text som lyfter från det privata med känsliga fågelvingar
2013-12-21

  Per Blomqvist
Knallpulvervackert.
2012-08-17

  Ms Lovecraft
Bra, bra, bra!
2012-07-24

  cilax VIP
det river och sliter
2012-07-13

  Katasterismi
Detta är stort.
2012-07-12

  träsnidaren
Men va fan!!

Titeln gjorde att jag bara var tvungen att läsa för att se vad det var för någon text. Och hur bra var inte detta??

Det var länge sedan jag läste något så stark och så levande. Klockrena beskrivningar. Som ett konstverk! Sann poesi!

"jag är kvinnan
som födde en fågel
mitt sköte är ett bo
av kvistar och jord
du hittar inte in"

Jag menar; det är ju hur jävla bra som helst!
2012-07-12

    ej medlem längre
du berättar en historia som ingen annan. jag tror på varje ord, för att varje ord är sant. allt är en fråga om att se, inse, ta in. det är färgen vitt som överväger. summan av alla färger, och det som anses som ljus. jag har en förkärlek för sex, hotellrum, städer, motljus, fåglar och den nästintill lakoniska sorgen som jag ser här. det är som en dystopi inom. men inte hopplöshet. nej, verkligen inte. det är vackert, allt är. det blodiga, korset som är en kvinna, det stängda rummet, stängda ansiktet, fågelns öppna bleka, det sköra starka, ja, allt här, genialt. jag beundrar dig. det har jag sagt förr, men det är så väldigt väldigt påtagligt i sådana här stunder. när jag är som mest mottaglig. precis när åskan lämnat bröstet.


"jag kallar hit män och kvinnor
som får känna på mina bröst
dra sina händer
genom mitt utsläppta hår
men inget mer
bara stumt sitta och betrakta
hur fågeln flyger
från rum till rum
stannar enbart till
för att se mig i ögonen"

en skyddsformel och resultatet av den- det fungerande.


tack.
2012-07-12

    ej medlem längre
gillar den -flödet-de oväntade vändningarna / tack för fin
litteratur / matte
2012-07-12
  > Nästa text
< Föregående

pang
pang

Mina favoriter
livet