blodet inuti haren
som en dag
så ymnigt ska rinna ut
blodet är läpparnas blod
trädens blod
och vargnätternas
haren slickar sina tassar
och ger sig iväg
jag vet inte hur länge
jag vågar följa haren med blicken
kanske kommer vi aldrig
nå varandra
som jämbördiga
kanske ser haren
hur jag försöker
skala av mig mina lager av människa
utan att kunna blotta något av värde
därunder




i den tidiga gryningen klär jag av mig
huden är hårig
och mjuk
en päls att försvinna i
haren lägger sig under mina darrande
kroppsdelar
jag andas i harens rörelser och ryck
hartassarna klöser min rygg
hinnorna spricker
medan jag sjunker djupare in i haren




haren visar inte hjärtat som en
svart och trång klump
harens spänst och klara blick
gör mig villrådig
det finns alltid ett uppdrag
att följa och slutföra
när dagen sedan mörknar
är haren trött och kall
haren visar sina samlade skatter
de ligger vid stenen
döda råttor och getingar
som fortfarande surrar