apelsinhimmel
mitt ute på ängen står de röda rävarna
med smala ögon
och skygga rörelser
det var längesedan jag såg en räv
kanske lever vi
kanske lever jorden, världen, naturen
just nu
ser det ut så
det skimrande gröna
runt de hungriga rävarna
barnet står blickstilla
jag lägger en hand på barnets axel
det allvarliga över barnet
som om det åldrats flera år
jag vill springa rakt ut på ängen
omfamna djuren
men förstår att vi måste vara tysta
kanske tar rävarna oss annars
knaprar ner våra lemmar i sina ruvande magar
vi smyger sakta framåt
jag vet inte vad vi ska göra
när deras blickar möter oss
en av rävarna vänder på huvudet
med sin kisande blick
barnet hostar till
och nu vänder de på sig alla tre
rävarna betraktar oss
och börjar yla oroligt
jag drar tag i barnets arm
saktar ner farten
vi ska bara titta, viskar jag
och barnet lyder
rävarna slutar att yla
de står bara och ser på oss
i solnedgången som växer
till en sjudande apelsinhimmel
i våra rädda ögon