dräktigheten går genom mig
som en outsinlig källa av begär
haren sticker fram nosen
mot mitt bara underliv
jag vädrar mig giltig
som kvinna och amöba
laddningen mellan mig och haren
är bara vår
elektriciteten i köttet
vad som binder oss samman
harens fetlagda ansikte
trycks in i mig
medan asplöven darrar
det här kan vara den sista hösten
den sista blodiga vintern
mitt våriga ansikte
till trots