Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bla bla bla.


Hej Alexander

Hej Alexander
Här är jag nu. Våren slår arga droppar genom fönster i rörelse, jag vaknade blek imorse under främmande syrener. Det finns ett slags frid i hjälplöshet, men det var länge sedan jag hade något sådant, är stark som järn, vilket smakar blod, smakar socker, smakar bortglömda kärlekar. Så jag skriver
till dig. Jag hoppas du är lycklig eller död. Jag hoppas eldarna brann och brann och brann den
natten
vi
försvann. Jag hoppas
du fortfarande hatar katter och lyssnar på tysk musik, att du sjunger med ditt huvud mellan knäna och vaderna hårt hållna av dina armar, som du höll mig och mitt, tillfälligt, bortkommet, en dag i evigheten, en fyrbåk i minnet.

Hej Alexander
Jag saknade dig i flera år. Men nu slår jag på stjärnorna i natten och glömmer mitt hemspråk mer och mer varje dag, vaggar mitt barn med sånger från andra gamla riken, mumlade likt hemligheter. Jag hoppas eldarna brann, jag
hoppas ingen har torrlagt mina vatten där borta, att skogarna tar dig som en av sina egna, ännu
Jag hoppas du inget vet
och inget saknar.

Hej Alexander, jag tog farväl för länge sedan. Det var år sedan allt blev lämnat, sedan jag knöt snaror för vålnader, sedan den där kvällen då vi kastade eld på månen när himlen var lila

Detta är en gravskrift, ett minnesord, ett brev till spöken gjorda av oss,
efter stegen vi tog mot att leva, utan.




Fri vers (Prosapoesi) av Lily Lisbon
Läst 338 gånger och applåderad av 28 personer
Utvald text
Publicerad 2021-05-05 10:32



Bookmark and Share


  Judas Ekholm VIP
En smekande örfil. Briljant.
2021-05-15

  Elaine.S VIP
Det tre orden i ” Bla bla bla” lyckas inte att hålla ihop de här raderna till något oviktigt småpratande. Det finns alldeles för mycket nerv och saknad för att det ska vara möjligt. Den har en tydlig adress till Alexander som inte kan vara vem som helst. Det finns puls, liv och blod i varje stavelse som når utanför livet självt. Orden når längre och vill kanske ge sken av att allt är över fast det aldrig kommer att gå över för kampen må vara osynlig men lever och andas i det som är livet. Det finns både närhet och avstånd och det är nog det jag fastnar för, det komplexa i att inte veta eller förstå allt. Jag tycker helheten är så oerhört berörande. Alexander blir så tydlig och otydlig på samma gång och för mig gör det att jag kan föra över mina egna saknader i dina ord. Det är en märklig och förvirrande känsla och det berör mig och det är precis det jag gillar. Så med mina ord vill jag berätta för dig att dina ord förtjänar sin stjärna. Grattis till den och tack för att dina ord kom på pränt.
2021-05-06

  Kajan Mikael VIP
En gravskrift förvisso, men med märkligt mycket liv, nyanser och känslor. Text att stanna vid och läsa om.
2021-05-05

  Sparvögat VIP
Fantastiskt klär du saknaden i ord...
2021-05-05
  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon