Nedanför natten
där vi skarvade vår kärlek med kaos
sover fortfarande några vilda djur
som flytt från en insida
och tiden går långsammare där
liksom den gjorde åren innan min slutgiltiga flykt
alla har fått behålla sitt fullständiga namn;
skrivet i en tjock svart bok

Men här bär min gårdsräv en lykta i munnen
som lyser vägen till bakom vattenfallet
där jag offrade något och vann något;
den enda plats dit jag måste vända åter

Inget utom det spelar någon roll
men jag har valt att låta dig vara, ändå;

ett kvävt skratt från en döende stjärna
ett tunt ärr i mitten av evigheten