Jag blir krossad i ett hav av känslor där dropparna är så hårda att de skär sönder mitt inre. Jag flyger över världen som en vacker fågel men istället för vackra vyer så brinner världen. Ett leende gick jag upp med men till sängs gick jag med såriga kinder. Var dag ett äventyr, fast av någon anledning alltid med samma slut. Ibland spreds lyckan i hela kroppen men så fort något inte var där kom kylan igen. En isande känsla trots att solen bränns. Iskall hud mot en stekhet asfalt och tåriga ögon med leende läppar. Uppskattning nalkas och ett uns av glädje sprider sig. Någon försvinner och den ljusa sommaren försvinner. En verklig människa i en riktig värld. Fast en människa med sinnen i en annan.